I kölvattnet av kriget i Ukraina har 71 miljoner människor i världens utvecklingsländer hamnat i fattigdom som en direkt följd av förhöjda mat- och energipriser. Den globala levnadskostnadskrisen skickar människor över fattigdomsgränsen i en avsevärt högre takt än under Covid-19-pandemin. I en ny rapport påvisar FN:s utvecklingsprogram att riktade kontantstöd till de fattiga och mest utsatta är en mer rättvis och kostnadseffektiv åtgärd än generella energisubventioner – men regeringar i utvecklingsländer behöver stöd från det multilaterala systemet för att klara sig.

7 juli, New York – Den stigande inflationen har lett till en ökning av antalet fattiga människor i utvecklingsländer med över 71 miljoner sedan mars 2022, varnar FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i en rapport som släpptes idag. När räntorna stiger som svar på den stegrande inflationen finns stor risk för en lågkonjunktur som spär på och fördjupar fattigdomen över hela världen och förvärrar krisen.

Utvecklingsländer, som redan brottas med höga statsskulder och uttömda finansiella reserver i kombination med stigande räntor på de globala finansmarknaderna, står inför utmaningar som inte kan lösas utan omedelbart stöd från det internationella samfundet.

UNDP:s analys av 159 utvecklingsländer visar att prisökningar på viktiga råvaror redan har omedelbara och förödande konsekvenser för de fattigaste hushållen, med tydliga ’hot spots’ på Balkan, länder i Kaspiska havet och i Afrika söder om Sahara (särskilt i Sahel-regionen).

"Prisökningarna, som saknar motstycke, innebär för många människor över hela världen att maten som de hade råd med i går, inte längre är tillgänglig i dag", säger UNDP:s högsta chef, Achim Steiner. "Den levnadskostnadskris vi befinner oss i kastar miljontals människor över fattigdomsgränsen, och i värsta fall mot svält, i en oroväckande hastighet. Med detta ökar risken för social oro och instabilitet för varje dag."

Enbart Covid-19-pandemin har drivit upp skuldsättningen i utvecklingsländerna till en 50-årig högsta nivå, motsvarande mer än två och en halv gånger deras intäkter, enligt Världsbanken. "Vi ser en alarmerande växande skillnad i den globala ekonomin där utvecklingsländer står inför hotet att hamna på efterkälken när de kämpar för att klara av den fortsatta Covid-19-pandemin, hantera stigande skuldnivåer och nu en accelererande mat- och energikris", säger Steiner. 

Länder har försökt begränsa de värsta effekterna av stigande levnadskostnader genom handelsrestriktioner, skatterabatter, generella energisubventioner och riktade kontantöverföringar. Rapporten konstaterar att riktade kontantstöd är mer kostnadseffektiva och rättvisa än generella subventioner. Energisubventioner kan hjälpa på kort sikt men på längre sikt driver de på ojämlikhet och förvärrar klimatkrisen. Dessa subventioner gynnar dessutom rikare människor oproportionerligt mycket, där mer än hälften av fördelarna av en universell energisubvention blir till förmån för de rikaste 20 procenten. Detta till skillnad mot kontantstöd som främst går till de fattigaste 40 procenten av världens befolkning.

Läs hela rapporten här: https://www.undp.org/publicati...

Rapporten bygger vidare på insikter i två tidigare analyser från FN:s generalsekreterares globala krisresponsgrupp om effekterna av kriget i Ukraina.

Presskontakt
Albert Askeljung
albert.askeljung@undp.org
+46 76 281 46 77